Jag är född 1972 i England i länet Cheshire. Jag heter Miranda Priddy från början och byte till Harding (Min styvfars namn) 1993. Jag börjad att rida väldigt tidigt och vid 8 år börjad jag ridskolan, Broads Riding School.
När jag fyllde 13år fick jag en hoppponny på foder som heter Calypso Boy. Det var då jag börjad lära känna Carmen o Jane Lanni vid Goostrey, Holms Chaple. Carmen var välkänd och mycket respekterad inom Brittiska hästhoppning och var bla tränaren till Micheal Whitaker. Jag börjad jobba hos "Lannis" när jag var 14år, vid helgerna, skollov mm. Lannis blev mitt andra hem!
Jag fick min första häst när jag var 14 år. Han var ett 4 årig Engelsk Fullblod på 150cm som heter Sandy, ungefär samtidigt köpte vi en svart skäck Shetland hingst på 2år, som min mor har fortfarande! När jag var 15år sålde vi Sandy och köpte Lacey, en 138cm äppelkastad skimmel Welsh sek B ponny. På Lacey kunde både jag och lilla systern Louisa, 8år rida på. Efter dessa roliga år jobbade jag deltid hos ett Irish Draught stuteri samt ett Polo stall och emellan åt var jag ridläraren på min gamla ridskolan.
 

Miranda 13år på Fern

Miranda & Blanca, en polpoponny

Annie & Miranda hos Lannis.

Humbug

Miranda & Bolets Igor

Miranda & Joyride

Bolets Beatrice & Miranda

Ola Samuelsson körd Sorro till Seger på Åbytravet.

Vid början på 1994 ville hitta på något annat så jag åkte till Tyskland, Schleswig-Holstein, för 3 månader. Det var ett litet privat stall med 6 hästar. Det var jätte roligt där. Jag fick träna hoppning och dressyr på ett gammalt Holsteiner sto, Arabella, som hade tidigare fött 8st föl! Jag tävlade henne i en hoppning / dressyr kombinerad tävling vilket vi vann!
Juni 1994 återvände jag till Sverige och jobbade åter hos Per, denna gången med travhästar. Travhästar var en helt ny grej för mig, men jag tyckt det var fantastisk roligt att köra dem!
Året därpå körde Håkan förbi och frågade om jag vill jobba åt han och sin sambo Gabbi Gysenius, med hopp hästar igen! Det var en svår beslut, att slutar hos Per, då jag trivdes så bra hos honom, men jag tackade ja till Håkan och Gabbis erbjudande. Jag hade mycket roligt hos Håkan o Gabbi och vi bor bara c:a 5km ifrån dem nu, och vi är goda vänner.
Dec ´95 började jag hos Bengt-åke och Gunnel Angel, Bolet Lya Farms. De är mycket välkända travtränare, uppfödare och ägare av travhästar bla BOLETS IGOR (13 miljoner SEK insprungna) Höjd punkten av min karriär med hästar var när jag följde med Igor när han skulle starta i Munchen, april ´96. Jag fick också köra in 8st ohanterade 1åringar där. Det var en av det mest spännande & största utmaningar jag hade haft med hästar,  det gav mig en kick när det gick så bra som det gjorde! Jag har fortfarande en hel del kontakt med Gunnel & Familj
.

Det är tack vare en Shetlandsponny, att jag träffade Einar i 1996. Min far köpte Sorro åt mig i födelsedag present, hösten ´95 då Sorro var 2år. Sorro var född hos Einar som vid sidan av sin lantbruk, födde up Shetlandsponnyer. Jag  ville träffa Sorros mamma. Jag jobbade fortfarande på Bolet Lya Farms då som ligger bara 1½km ifrån Bårarp. Oddsen att Einar o jag skulle träffa var inte så högt annars, med tanke på att jag var en vegetarian sedan många år och helt emot all  djuruppfödning för mat eller päls. Einar, 20 år äldre än mig och dessutom jakt intresserad, med 4 barn... men klick sa det direkt och jag har varit här sedan dess.
Vi fortsatt att födda upp, köra in, travträna och visa Shetlandponnyer enda tills jag blev gravid med Christel i 2000. Einar introducerad mig till begreppet Natural Horsemanship. Jag läst allt vad jag kunde om denna annorlunda sätt av att jobba med hästen, men egentligen tycker jag att det handlar mest om sunt förnuft. Snart hittade jag svaren till det flesta av de problem som jag möt under alla åren med hästarna. Att vissa stora problem kunde har löst sig så enkelt och med så små medel! Denna nya metoden använda jag med våra Shetlands ponnyer och alla andra hästar därefter.
Vi hade som mest ett 30-tal Shetland på Bårarp, varav ca: 16 var vår egna. Det var några ifrån Halmstads Ponnytravsällskap och varje år körd jag in ett 10-tal Shettisar åt bla Dalsgårds stuteri. Vi hade också hingstar här som betäckt. Einar hade också 2st Connemaror, ett sto och hennes son. Båda såldes till folk i våran by, Slättåkra. Jag köpte en korsning sto på 150cm som jag hade till många olika saker, som heter Suzette. Efter Christel föddes, hösten 2000, såldes alla Shettisar utom Jane.  Suzette börjad bli till åren och vi ville köpa ett förstklassig stoföl av en större ras. Vi valde mellan travhästar, hopphästar och westernhästar. Einars f.d fru hade haft Quarter innan och Einar gillade western mest av allt, så vi valde Paint som våra nya ras. Jag hade aldrig varit i kontakt med western ridning förut, och det lät spännande.  Samtidigt som vi började med Painthästar började jag med hästverksamheten igen. Jag tog emot problemhästar i träning och hästar för in och tillridning. Min största framgång där var ett travare sto på två år som Heter Bolets Felicia. Felicia gick inte att leda eller ta i hagen, man kunde inte röra vid henne över huvudtaget, detta efter en misslyckad början till tömkörning av annan person. Hon var speciell och mycket känslig men lugnade sig och till slut red jag in henne. Hon såldes sedan som distansridningshäst och sist jag hörde hade ägaren gjort en clearround på 1,5 mil med henne.

2009. Efter några år av mindre uppfödning av Painthästar och framgångsrika tävlingsår, är vi åter där vi började när jag flyttade hit, med shetlandsponnyer igen delvis på grund av de stora naturreservat vi har fått updrag att betar åt Naturvårdsverket. Ena Painten är dock kvar och jag planera på att tävla med henne igen kanske i 2009. Men numera är jag Herefordentusiast och känner att jag verkligen hittat hem hos Svenska Herefordförening. Att jag har alltid älskat djur sedan barnsben vet det flesta som känna mig, och en del av våra kor ligger mig väldigt varmt om hjärtat, allra mest så 7053 BPH Omega ET som är det första ko (då kviga) som jag visade på utställning.  Hösten 2009 har jag nu börjad som ridinstruktör en kväll i veckan, på Kvibille Ridklubb där vår dotter Christel har ridit nu i tre år nu. Jag fick erbjudandet och tvekade inte för jag har saknat att vara ridlärare även om jag haft en hel del privatlektioner här hemma på gården. "Att lära ut är att påverka någons liv för evigt"  så står det på ett foto ram jag fått i present! Jag hoppas att jag kommer att fortsätta med detta ett bra tag till!
 

HEM