Mirandas historia
Jag är född 1972 i England i länet Cheshire. Mitt efternamn var Priddy från början men jag bytte till Harding (Min styvfars namn) 1993. Jag börjad att rida vid väldigt tidigt åldern och när jag var 8 år börjad jag på ridskolan, Broads Riding School.
När jag fyllde 13år fick jag en hoppponny på foder som heter Calypso Boy. Det var då jag börjad lära känna Carmen o Jane Lanni vid Goostrey, Holms Chaple. Carmen var välkänd och mycket respekterad inom Brittiska hästhoppning och var bla tränaren till Micheal Whitaker. Jag börjad jobba hos "Lannis" när jag var 14år, vid helgerna, skollov mm. Lannis blev mitt andra hem!
Jag fick min första häst när jag var 14 år. Han var ett 4 årig Engelsk Fullblod på 150cm som heter Sandy, ungefär samtidigt köpte vi en svartskäck Shetland hingst på 2år, som min mor hade fram tills hon dog hösten 2017. Mina syskon har haft hand om honom och han dog våren 2018, 34 år gammal. Vi hade våra hästar inakorderad på en gård som hade köttdjur. Jag älskade attt hjälpa till med att de dem foder och vatten och bara står och titta på dem.
Min far var dräng på en gård innan jag föddes, men han var hård och många av hans berättelser från sin tid på gården gjorde till slut att jag blev vegan... Däremot bruka vi åka till de två lokala lantbruksmässor som hålls varje år i länet där jag bodde, nämligen Cheshire Show och Nantwich Show. Givetvis var det hästarna som lockades mest, men jag älskade korna och ville se ALLA även fåren tyckte jag mycket om.
När jag var 15år sålde vi Sandy och köpte Lacey, en 138cm äppelkastad skimmel Welsh sek B ponny. På Lacey kunde både jag och lilla systern Louisa, 8år rida på. Efter dessa roliga år jobbade jag deltid hos ett Irish Draught stuteri samt ett Polo stall och emellan åt var jag ridläraren på min gamla ridskolan.
När jag var 17år börjad jag min hästutbildning som ridlärare. Först på en inakorderingsstall och sedan på South View Equestrian Center. Det var vid South View att jag träffade min första Svensk kontakt som är en av de viktigaste möten i mitt liv. South View hade en stor hopptävling 2 veckor före Jul tävlingen Olympia i London 1990. Håkan Jönsson jobbade då åt Åke Hultberg. Åke skulle tävla vid South View for att sedan åka vidare till Olympia. Håkan och Åkes hästar bodde hos South View i 2 veckor.
Håkan ordnad ett jobb åt mig hos veterinär Per Spångfors, en vän till Håkan, som hade Arabhästar här i Sverige. I väntan på mitt arbetes tillstånd, jobbade jag åter hos Lannis. Jag kom till Sverige i augusti 1991. Pers gård var då bara 2 mil ifrån vart jag bor idag, i Bårarp. Tyvärr, i feb 1992 hörde jag att Carmen Lanni hade dött efter en tids sjukdom, och på grund av denna tråkiga nyheter fick jag plötslig hemlängtan. Så, i sept '92 återvände jag till England efter en enormt roligt vistelse i Sverige. Från sept `92 till mars ´94 jobbade jag som frilansare åter hos Lannis (Jane), Broads Ridskola som ridinstruktör och för ett tag med Brittiska Ridponnies.
Början på 1994 ville hitta på något annat så jag åkte till Tyskland, Schleswig-Holstein, för 3 månader. Det var ett litet privat stall med 6 hästar. Det var jätte roligt där. Jag fick träna hoppning och dressyr på ett gammalt Holsteiner sto, Arabella, som hade tidigare fött 8st föl! Jag tävlade henne i en hoppning / dressyr kombinerad tävling vilket vi vann!
Juni 1994 återvände jag till Sverige och jobbade åter hos Per, denna gången med travhästar. Travhästar var en helt ny grej för mig, men jag tyckt det var fantastisk roligt att köra dem!
Året därpå körde Håkan förbi och frågade om jag vill jobba åt han och sin sambo Gabbi Gysenius, med hopp hästar igen! Det var en svår beslut, att slutar hos Per, då jag trivdes så bra hos honom, men jag tackade ja till Håkan och Gabbis erbjudande. Jag hade mycket roligt hos Håkan o Gabbi och vi bor bara c:a 5km ifrån dem nu, och vi är goda vänner.
Dec 1995 började jag hos Bengt-åke och Gunnel Angel, Bolet Lya Farms. De är mycket välkända travtränare, uppfödare och ägare av travhästar bla BOLETS IGOR (13 miljoner SEK insprungna) Höjdpunkten av min karriär med hästar var när jag följde med Igor när han skulle starta i Munchen, april ´96.
Jag fick också köra in 8st ohanterade 1åringar där. Det var en av det mest spännande & största utmaningar jag hade haft med hästar, det gav mig en kick när det gick så bra som det gjorde! Jag har fortfarande en hel del kontakt med Gunnel & Familj
Det är tack vare en Shetlandsponny, att jag träffade Einar i 1996.
Min far köpte Sorro åt mig i födelsedag present, hösten ´95 då Sorro var 2år. Sorro var född hos Einar som vid sidan av sin lantbruk, födde up Shetlandsponnyer. Jag ville träffa Sorros mamma. Jag jobbade fortfarande på Bolet Lya Farms då som ligger bara 1½km ifrån Bårarp. Oddsen att Einar o jag skulle träffa var inte så högt annars, med tanke på att jag var en vegetarian sedan många år och helt emot all djuruppfödning för mat eller päls. Einar, 20 år äldre än mig och dessutom jakt intresserad, med 4 barn... men klick sa det direkt och jag har varit här sedan dess.
Det viktigaste som Einar lärde mig i början var att inte alla bönder var stygga mot sina djur (som jag fått lära mig av min far) Tvärt om. Einar älskade sina kor som jag älskade hästar. Det facinerade mig.
Vi fortsatt att födda upp, köra in, travträna och visa Shetlandponnyer enda tills jag blev gravid med Christel i 2000. Einar introducerad mig till begreppet Natural Horsemanship. Jag läst allt vad jag kunde om denna annorlunda sätt av att jobba med hästen, men egentligen tycker jag att det handlar mest om sunt förnuft. Snart hittade jag svaren till det flesta av de problem som jag möt under alla åren med hästarna. Att vissa stora problem kunde har löst sig så enkelt och med så små medel! Denna nya metoden använda jag med våra Shetlands ponnyer och alla andra hästar därefter.
Vi hade som mest ett 30-tal Shetland på Bårarp, varav ca: 16 var vår egna. Det var några ifrån Halmstads Ponnytravsällskap och varje år körd jag in ett 10-tal Shettisar åt bla Dalsgårds stuteri. Vi hade också hingstar här som betäckt. Einar hade också 2st Connemaror, ett sto och hennes son. Båda såldes till folk i våran by, Slättåkra. Jag köpte en korsning sto på 150cm som jag hade till många olika saker, som heter Suzette.
Efter Christel föddes, hösten 2000, såldes alla Shettisar utom Jane. Suzette börjad bli till åren och vi ville köpa ett förstklassig stoföl av en större ras. Vi valde mellan travhästar, hopphästar och westernhästar. Einars f.d fru hade haft Quarter innan och Einar gillade western mest av allt, så vi valde Paint som våra nya ras. Vi köpte en dotter till Fantastic Kiss, Whoopsatriplefreckone och när mamman, Fantastic Kiss blev till salu, köpte vi även henne.
Jag hade aldrig varit i kontakt med western ridning förut, och det lät spännande.
Samtidigt som vi började med Painthästar började jag med hästverksamheten igen. Jag tog emot problemhästar i träning och hästar för in och tillridning. Min största framgång där var ett travare sto på två år som Heter Bolets Felicia. Felicia var helt omöjlig - gick inte att leda eller ta i hagen, man kunde inte röra vid henne över huvudtaget, detta efter en misslyckad början till tömkörning av annan person. Hon var speciell och mycket känslig men lugnade sig och till slut red jag in henne. Hon såldes sedan som distansridningshäst och sist jag hörde hade ägaren gjort en clearround på 1,5 mil med henne.
När våra sista mjölkkor åkte våren 2002 var jag mycket ledsen. Einar köpte in två olicka Herefordbesättningar och jag glömmer aldrig när GH Falcon Lad gick ner från lastbilen in i hagen... "Neh, nu flyttar jag!" Utbrast jag när jag fick se bjäsen! Jag vill inte se de robusta rödvita djuren, jag längtade efter de ädla, glansiga Holstienen!
(Einar gick med i Svenska Herefordföreningen redan ett par år tidigare när vi köpte våra första Herefordkor - bara ett par stycken till att beta naturbetet nere vid ån) När medlemstidningen kom så ville jag inte se den! Längre fram samma år blev jag inbjuden av Svenska Herefordföreningen att ge en uppvisning på derras 50-års jubileum med min häst Fantastic Kiss. Det var då det hela med Herefordrasen började för mig. Strax därefter blev jag anlitad av dem att göra en ny hemsida åt föreningen och 2007 blev jag redaktör, fotograf och skribent åt derras medlemstidning.... ja, jag är ju inte sämra än att jag kan ändra mig... och det har jag aldrig ångrat!
2009 Efter några år av mindre uppfödning av Painthästar och framgångsrika tävlingsår, är vi åter där vi började när jag flyttade hit, med shetlandsponnyer igen delvis på grund av de stora naturreservat vi har fått updrag att betar åt Naturvårdsverket. Ena Painten är dock kvar och jag planera på att tävla med henne igen kanske i 2009. Hösten 2009 har jag nu börjad som ridinstruktör en kväll i veckan, på Kvibille Ridklubb där vår dotter Christel har ridit nu i tre år nu. Jag fick erbjudandet och tvekade inte för jag har saknat att vara ridlärare även om jag haft en hel del privatlektioner här hemma på gården. "Att lära ut är att påverka någons liv för evigt" så står det på ett foto ram jag fått i present!
Numera är jag Herefordentusiast och känner att jag verkligen hittat hem hos Svenska Herefordförening.
En del av våra kor ligger mig väldigt varmt om hjärtat, allra mest så 7053 BPH Omega ET som är det första ko (då kviga) som jag visade på utställning.
Einar och Herefordföreningen öppnade upp en helt ny värld för mig! Och det är jag dem evigt tacksam. Efter klassvinsten med 7053 BPH Omega ET har det blivit många flera titlar! Min räddsla för stora tjurar är delvis borta... På Danmarks Nationalutställningen, Agromek 2010, tävlade jag i Showmanship. Jag visade en 1-års tjur, men domaren fick oss att byta djur. Jag fick ta en JÄTTE stor tjur! Jag fick stå på tån för att kunna se domaren över hans rygg! Jag vann! Jag har vunnit även SM i Showmanship två gångar under 2013 (Mila med den mäktiga tjuren Titan av Munka ET & Elmia med kvigan på bild nedan) 2012 vann jag på Tenhult och 2011 blev jag 3a (Min lilla syster från England vann). Jag har visat många champions under årets gång båda i Sverige och Danmark (se nyhets arkiven)
2013 började fruktansvärd då min älskade Fantastic Kiss fick tas bort... men bortsett från det så var det ett fantastiskt år!
Jag fick uppdraget att ta översätta Svenska Charolaisföreningens tidning till Engelska då de skulle ha utländsk besök och jag har varit webbmaster åt Svenska Blonde föreningens hemsida i ett antal år. Jag har varit i Finland och dömt två gångar raserna Hereford, Jersey, Brown Swiss och showmanship kött och mjölk samt hållt utställningskurs. Jag har varit i Norge och dömt Hereford och hållt kurs med Einar. Vi höll utställningskurser här vid fem olicka tillfällen under våren och ett 50-tal personer deltog. Jag fick även döma en lokal hästutställning.
Fortsättningen följer...